Smålandsposten		  
Recensionen är en utskrift från Smålanspostens nätupplaga
Artikelns ursprungliga webbadress är:
http://www.smp.se/noje_o_kultur/bocker/pauline-wolff-swede(1233284).gm

Pauline Wolff: Swede
Böcker 2009-03-26 | Uppdaterad 2009-03-26
 
”Med sitt enkla sugande språk kan nog
Pauline Wolff skriva om vad som helst.
Ett simpelt gruskorn skulle kunna bli en uppfinning”, skrev en kritiker med
anledning av Wolffs debutroman Bilder
av Malin (2002). Och så blev gruskornet
en pärla i form av den övertygande
uppföljaren Vi är luftens drottning
(2006), en språklig gobeläng och ett
litterärt kraftprov med magiska
kvaliteter.
När hennes tredje roman i dag kommer
ut har gruskornet så förmerat sig till en
hel prärie och allt vad den osvikligt
förknippas med. Vilken annan svensk samtidsförfattare – bortsett möjligen från
Lotta Lotass och Lars Jakobson, som tillsammans med Wolff hör till våra
stoffmässigt mest innovativa prosaister –
skulle väl få för sig att skriva en
regelrätt western-roman? Och det med
all tillbörlig rekvisita: hästarna,
revolvrarna, bakhållen, sherifferna,
saloonerna och hattarna skjutna bak i
nacken.
Pauline Wolff gör det dessutom på riktigt, gestaltar berättelsen som en spännande
historia i egen rätt, utan pastischens
ironiska distans eller lättsinne. Tvärtom
gör hon det med hjälp av den skimrande
prosa, de skulpterade satskonstruktioner
man vid det här laget väl får lov att kalla särpräglat wolffska.
                                 Foto: Åsa Höjer
   FAKTA
  
   Bok: Swede

   Författare: Pauline Wolff

   Förlag: Bonniers
 
  
 
Med utgångspunkt i legenden om svenskättlingen Jan ”Swede” Anderson, en
tystlåten cowboyhjälte och oförvägen prisjägare i det sena 1800-talets
Mellanvästern, har Wolff skapat ett saftigt genrestycke och en ond saga med
mytiska inslag. Mot denne ”Swede” Anderson, präriens enstörige Herkules-
gestalt på hästryggen, ställer hon så de tre föräldralösa systrarna Steen, även
de med svenskt påbrå och med en alldeles speciell uppgift i livet: att med alla
till buds stående medel hämnas en gammal oförrätt som Swede antas ligga
bakom.

Ur kapitlens skiftande synvinklar och genom det formsäkra bruket av
parallellöpande skeenden skruvas den gruvliga och ödesmättade berättelsen
åt, där Swedes vittomtalade redbarhet och märkliga dåd vartefter överskuggas
av de tre trasiga systrarnas/häxornas/horornas lika outtröttliga som sataniskt
blodiga jakt på hjälten och av deras rastlösa traktan efter hämnd. Just deras
mytiska uppenbarelse, associerande till såväl antika hämndgudinnor som till trollpackorna i Macbeth, får så romanen att anta gestalten av en estetisk
fantasi levandegjord i en skarpskuren prosa av bästa snitt. Och hur ofta
begåvas vi med sådana historier i vår ängsliga samtidslitteratur?


Martin Lagerholm