Referenser
 

Såhär tyckte några av deltagarna i Landstinget Uppsala Läns skrivarkurs ”Unga Skrivare” om kursen och workshopen ”Lust att skriva”:

Paulines workshop öppnade upp och uppmuntrade till spontanitet & att tillåta sig själv att bara skriva utan att säga nej. […] Vad har jag lärt mig? Mycket - självklart. Mest att hitta inspiration oftare. Jag kan nästan garantera att jag kommer att skriva oftare och mer efter, än vad jag gjorde före kursen. OCH! Att läsa upp, att våga stå för vad man skriver & tycka att det är bra. Våga titta upp från pappret när man läst klart och se in i allas ögon och dessutom vara stolt. Jävligt stolt.

***

De här dagarna på skrivarskolan har först och främst gett mig insikt om vad jag själv kan göra. Jag har prövat på stilar jag aldrig har använt förut, och när vi diskuterat allas texter så har jag förstått vilka effekter de kan ha för läsaren. Jag har också lärt mig på teaterövningarna hur lätt det kan vara att stimulera hjärnan. […] Paulines workshop var ett bra tillfälle att lära känna alla.

***

Poesiövningarna vill jag ge extrapoäng - jag skriver ALDRIG dikter annars. Varje gång vi gjort det på svensklektionerna har jag tyckt att det blivit tråkigare och tråkigare, men här var det faktiskt roligt.

***

Jätteroliga övningar som jag vill testa med folk hemma. Intressant att få höra lite om livet som författare, kanske få lite tips. Det viktiga har inte varit de texter man skrivit här, utan alla idéer man fått för framtiden. Jag är jätteglad att jag har fått uppleva det här!

Såhär skrev Ella, elev på Sundbybergs folkhögskola, om min workshop på sin blogg (citatet är förkortat men kan läsas som helhet på Ellas hemsida www.jagskaingetha.blogg.se):

Förra onsdagen var Pauline Wolff i skolan. Hon skulle hålla i en kickoff för samarbetet mellan skriv, maf (manus och film) och sot (sång och teater). Det var bland det bästa jag har gjort på länge. Med Pauline fick vi verkligen jobba. Eller leka, vore mer rätt ord. Vi värmde upp med olika roliga kull-lekar, som man inte lekt sen man var 10 :D
Jag älskade det!
Sen gick det över till improvisationsteater, och de där 3 timmarna gav mig kramp i magen av allt skratt! Det är så roligt, för man lärde verkligen känna varandra!
Som när jag och killen från MAF skulle gå omkring och vara "vi" i armkrok och avsluta varandras meningar (typ) och det slutade med att vi låg på golvet och krälade, hahahaha
Eller när man skulle berätta historier för varandra med sjuka inslag, jisses, jag tror det slutade med att jag åt en råtta?
Sen när vi skulle upp på scen och spela fram en scen, helt improviserat, och Daniel gjorde världens häftigaste roll. Jag kan inte beskriva hur otroligt roligt och inspirerande Pauline var. Det var kanon! Att få leka är något man verkligen behöver, det är ett som är säkert. Jag önskar verkligen att hon kan komma till skolan igen. Men iaf, tre härliga timmar i lekets, skrattets, improvisationens och inspirationens tecken! :)

Ellas blogg, okt 2006.

Och såhär tyckte hennes lärare Fransisca:

Det var bra former för en workshop. Bra att eleverna inte kände att de behövde åstadkomma något, och att övningarna passade alla efter var och ens förmåga. Eleverna lärde känna varandra bättre och var mycket entusiastiska till vårt projekt efter workshopen.

Några uttalanden från mina elever på kvällskurserna Stockholms Improvisationsteater:

Det Pauline inte vet om storytelling är inte värt att veta.

Madde

***

Som ciceron har du lotsat oss in nya otrampade stigar där vi ibland blinda och döva ändå trampat framåt tack vare din trygghet och säkra hand på styret.

Klaus

***

Det är bra att du har varit så uppmuntrande. Du finner alltid något bra i det man gör och det gör att det blir väldigt bra stämning i gruppen.

Anna

***

Klar och tydlig, mycket humor, omhändertagande, ger en stor tillit så att man vågar ta ut sina svängar. Jag har känt mig modig och avslappnad.

Fredrik

Såhär tyckte några av eleverna på Skrivarlinjen vid Wiks Folkhögskola om workshopen ”Lust att skriva”:

Det var väldigt bra att göra en sån här sak med klassen. Annars känner vi ju mer varann på det intellektuella planet, vi skriver och pratar om det vi skrivit. Det var jättekul att få göra nånting fysiskt, lekfullt tillsammans, nått som man verkligen gör i grupp.
Det här med att säga ja är en bra lärdom. Att gå på impulser och kolla vart man hamnar. Och det är såklart väldigt kul att skriva saker tillsammans, och komma nån helt annan stans än dit man trodde man var på väg.

***

Jag gillade övningen där vi skulle leva oss in i ett djur. Den skrivövning som följde kändes oerhört friskapande. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att plocka upp den karaktär jag började skapa där och vidareutveckla till något större.

***

Det var lustfyllt, prestationsfritt och avslappnat och spexigt.

***

Det här med att säga ja var en bra lärdom. Och hur man kan värma upp sig så man till slut gör saker som man absolut inte trodde skulle funka innan uppvärmningen (den surrealistiska teatern i början tänker jag på där, hade workshopen börjat med den så hade det nog inte alls gått särskilt bra...), det är intressant rent generellt tycker jag, hur man med tiden kan få en skeptisk attityd att svänga till en positiv sådan genom steg-för-steg-metoden.

***

Det var spännande när vi var djur. Och sen skulle skriva med det språk som djuret hade. Jag kände att jag hittade ett nytt slags språk som lejon.

Tillbaka till "Lust att skriva."