Månadsbrevet September

Lite utöver det vanliga

Den senaste tiden har jag arbetat mycket med högstadielärare igen. Det drar ihop sig för en ny omgång med Skapande Skola för årskurs 7 på Gotland, och dessutom har jag hållit i några vidareutbildningar för svensklärare här och där i riket.

   En önskan denna otroligt kompetenta yrkeskår ofta framställer, är att få tips om hur man kan locka eleverna att skriva ”lite mer kreativt”, ”lite utöver deras vanliga bruksspråk” eller ”få dem att krydda sin text med lite adjektiv i all enkelhet”. Det finns säkert många olika sätt att uppnå detta mål. Det första jag kommer att tänka på är att avleda deras uppmärksamhet från uppgiften, och därmed också avleda dem från eventuella prestationskrav.

   Man skulle tex kunna börja med en enkel associationslek. Man står eller sitter med eleverna i en ring (viktigt att man har ögonkontakt med varandra och inte sitter i bänkrader). Läraren säger ett ord, vilket som helst, ”katt” kanske, och nästa person i ringen ska säga ett ord som hon eller han associerar till katt. Helst det allra första han eller hon kommer att tänka på. Det kan bli ”hund” tex, eller ”mjuk”, eller ”svans” eller ”kattskit” eller ”Missan”. Allt är rätt och allt har lika mycket värde. Nästa person i ringen associerar till det nya ordet, låt oss säga att det var ”mjuk”, och att personen då kommer att tänka på ”kudde”. Nästa person i ringen säger det första han eller hon kommer att tänka på vid ordet kudde. Det kanske blir ”örngott” och nästa kanske blir ”örn” och sen kanske vi är inne på ”falk” och ”Falcon Crest” och ”Dallas”. Det kan bli helt privata associationer, någon kanske kommer att tänka på ”Bengt” vid ”Dallas”, och nästa kanske säger ”skokräm” då. Det spelar ingen roll om ingen fattar tankegången. Bara det går att associera vidare. Övningen bör hålla ett rätt så högt tempo, man ska inte tänka ut något smart eller roligt, utan det första spontana man kommer på. Denna övning öppnar upp för nya tankebanor. Nya tankebanor öppnar upp för nya idéer och nytt språk.

   Men vi kan dra det mycket längre: Fortfarande i ring, eller i grupper om 3-4 elever, kan man skapa meningar enligt följande fasta mönster: 1)subjekt, 2)predikat, 3)adverb eller objekt, 4)en plats (Man behöver så klart inte nämna de grammatiska begreppen.). Och så gör man det lite lurigt: Alla ord (utom prepositionen i nr 4) måste börja på samma bokstav. Tex 1)Jens 2)jagar 3)jordekorrar 4)i Jämtland. Eller 1)Hunden 2)hostar 3)hysteriskt 4)på höskullen. Nu tvingas hjärnan verkligen tänka utanför de invanda banorna. Man kommer på meningar som man aldrig hade kommit att tänka ut annars. Och roligt blir det!

   En annan övning i samma stil skulle kunna vara att i lag om 3-5 elever ordna en meningstävling. Jag är egentligen emot tävlandet som form för umgänge och pedagogik, men i det här fallet har hetsen som följer på tävlingsmomentet en kreativt poäng. På en minut ska lagen komma på en så lång mening som möjligt där alla ord börjar på samma bokstav. Gärna en ”lätt” bokstav som S eller R. Febril kreativ aktivitet brukar härska i rummet när jag gör den här övningen. Alla vill hitta på ord! Och vilken massa ord man hittar på! En himla massa adjektiv för att förlänga meningen så mycket som möjligt. Att meningarna inte blir grammatiskt korrekta struntar jag i. Likaså hur de är stavade.

   Efter spontanitetslekar av det här slaget är hjärnan härligt uppvärmd att hitta ord och ordvändningar utöver de gamla vanliga. Sinnet står öppet mot andra tankar än de invanda. Det är bara att börja skriva.